Svenska bisatser är ökända för att vara komplexa och svåra att lära sig för andraspråksinlärare. Det finns olika studier om ordföljd i bisatser utifrån ett inlärarperspektiv (t.ex. Hammarberg & Viberg, 1977; Hyltenstam, 1977, Håkansson & Nettelbladt, 1993; Håkansson & Norrby, 2010, Baten & Håkansson, 2015, m.fl.). Dessa studier fokuserar emellertid enbart på placeringen av satsadverbial i bisatser. I min avhandling försöker jag därför undersöka syntaktisk underordning i svenska som andraspråk utifrån ett bredare perspektiv. Jag undersöker inlärare av svenska och deras användning bisatser och hur dessa utvecklar sig över tiden. Dessutom jämför jag resultaten hos inlärare med språkbruket hos infödda talare. För att demonstrera att problemet med inlärningen av bisatsstrukturer är större än bara ordföljd och placeringen av satsadverbial fokuserar huvudsakligen på tre fonomen: 1) verbmorfologi (dvs. skillnaden mellan finita och icke-finita komplement); 2) bisatsinledare/infinitivmärken och 3) bisatstyper (inlärning och bruk av olika typer av bisatser). I avhandlingen utgår jag från konstruktionsgrammatiskt, bruksbaserat perspektiv.
References
Baten, K. & Håkansson, G. (2015). The development of subordinate clauses in German and Swedish ss L2s. Studies in Second Language Acquisition, 37(03), 517–547.
Hyltenstam, K. (1977). Implicational patterns in interlanguage syntax variation. Language Learning, 27, 383–411.
Håkansson, G. & Nettelbladt, U. (1993). Developmental sequences in L1 an L2 acquisition of Swedish syntax. International Journal of Applied Linguistics, 3, 3–29.
Håkansson, G. & Norrby, C. (2010). Environmental influence on language acquisition: comparing second and foreign language acquisition of Swedish. Language Learning, 60(3), 628–650.
Hammarberg, B. & Viberg, Å. (1977). The place-holder constraint, language typology and the teaching of Swedish to immigrants. Studia Linguistica, 31, 106 – 163.